Påståendet återkommer vid varje stämma och i varje samtal om föreningslivets framtid: ingen vill längre sitta i styrelsen. Det låter som en kris och behandlas som en. Men prövat mot vad medlemmarna faktiskt svarar, och mot vad lagen faktiskt kräver, faller påståendet isär i två delar. Den ena delen stämmer inte. Den andra är allvarligare än krisretoriken, och betydligt mer konkret.
Först uppdragets storlek
En bostadsrättsförening är en ekonomisk förening, och enligt 7 kap. 1 § lagen om ekonomiska föreningar ska en sådan ha en styrelse med tre eller flera ledamöter. Det är ett golv utan undantag. Sedan tillkommer suppleanter, som stadgarna nästan alltid kräver.
Hur många uppdrag blir det? En avläsning den 4 augusti 2026 av det företagsregister som bygger på Bolagsverkets och SCB:s värdefulla datamängder, och som vi speglar i nätverkets företagsdatabas, ger 33 990 registrerade bostadsrättsföreningar. Av dem är 24 567 klassade som verksamma, medan 8 254 aldrig har varit verksamma, alltså i praktiken vilande föreningar som aldrig tagits i drift. Räknar vi bara på de verksamma, och bara på lagens minimum, ska svensk bostadsrättssektor ha minst 73 000 styrelseuppdrag bemannade. Det verkliga antalet är högre, eftersom de flesta föreningar har fler än tre ledamöter och dessutom suppleanter.
Redan där syns varför frågan aldrig försvinner. Behovet är strukturellt: posterna ska vara besatta hela tiden, oavsett hur intresserade grannarna råkar vara just den våren. Däremot ska inte alla stolar tillsättas varje år. Enligt 7 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar bestäms mandattiden i stadgarna och får omfatta upp till fyra räkenskapsår. Hur många ledamöter en enskild stämma faktiskt ska välja beror alltså på föreningens egna stadgar, medan kravet på att stolarna är fyllda gäller utan uppehåll.
De som har provat rekommenderar andra att göra det
Här börjar det vanliga påståendet svaja. Bostadsrättsrapporten 2026 från SBC, som bygger på svar från 2 100 bostadsrättsägare varav 752 sitter i sin förenings styrelse, visar att nio av tio skulle rekommendera andra att engagera sig i styrelsearbetet. Sextio procent trivs i sin roll. Bara tolv procent tycker att uppdraget är för mycket jobb eller för tidskrävande.
Samtidigt uppger omkring fyra av tio styrelsemedlemmar att ointresse för ansvar och arbetsbörda samt bristande engagemang är de största hindren för att rekrytera nya ledamöter. De två resultaten står inte i motsättning till varandra, men de betyder något annat än krisrubriken. Den som sitter i en styrelse tycker i regel att det är rimligt. Den som inte gör det tror att det är tungt. Problemet är alltså inte att uppdraget upplevs som outhärdligt av dem som bär det, utan att bilden utifrån aldrig korrigeras.
En mindre undersökning pekar åt samma håll. HSB Värmland samlade hösten 2024 till januari 2025 in över 150 enkätsvar från medlemmar i fyra föreningar i Säffle och tolv i Karlstad, plus 48 djupintervjuer. Slutsatsen var att engagemangsnivån generellt sett var god och att det främsta hindret var tidsbrist på grund av arbete, studier eller familj. Urvalet är litet och lokalt, så det säger inget säkert om landet. Men det säger något om vad som faktiskt hindrar, och det främsta svaret är kalender snarare än ovilja. Bilden är inte entydig. Kvinnor i undersökningen lyfter också hälsoproblem, och några beskriver en upplevelse av att äldre styrelsemedlemmar är ovilliga att ta emot nya idéer. Det sistnämnda gäller dock klimatet inne i den sittande styrelsen, inte att medlemmar vägrar ställa upp.
Det som har försämrats är något annat
En siffra i SBC-materialet skaver däremot. Var fjärde styrelsemedlem, 26 procent, anser sig inte kunna tillräckligt för sin roll. Men försämringen kom tidigare än debatten låter påskina. I rapporten för 2024 svarade 14 procent så, i 2025 års rapport 25 procent och i årets 26 procent. Kunskapsluckan vidgades alltså kraftigt mellan 2024 och 2025, med elva procentenheter, och har därefter i praktiken stått stilla. Att ha koll på alla lagar, regler och bestämmelser uppges av 39 procent vara den svåraste delen av uppdraget.
Det är den intressanta krisen, om ordet ska användas alls. Viljan finns inte bara kvar, den växer. Andelen styrelsemedlemmar som trivs bra i sin roll har stigit tre år i rad, från 45 procent 2024 till 50 procent 2025 och 60 procent i år, en jämförelse SBC själv redovisar i rapporten. Men uppdraget har vuxit fortare än stödet. Energioptimering, säkerhetsfrågor, upphandlingar och regelefterlevnad har lagts ovanpå ett förtroendeuppdrag som fortfarande utförs ideellt vid sidan av lönearbete. Tre av fyra styrelsemedlemmar, 75 procent, säger sig villiga att betala för externt stöd som frigör tid och ansvar. Frågan om styrelsens engagemang i en brf avgörs därför i praktiken av vad föreningen köper in och vad den behåller själv.
Med den skiljelinjen följer två varningar. Den ena är att inköpt förvaltning inte flyttar ansvaret, bara utförandet, vilket är hela poängen med att föreningen redan är självförvaltad i lagens mening. Den andra är att kostnaden för stödet är svår att granska, eftersom årsredovisningens nyckeltal inte visar vad föreningen betalar för sin förvaltning, vilket gör frågan om ett rimligt förvaltningsarvode nästan omöjlig för en enskild medlem att bedöma.
Lagen känner bara två lägen
Vad händer då om det verkligen inte går att få ihop en styrelse? Enligt 17 kap. 11 § lagen om ekonomiska föreningar ska Bolagsverket besluta att en förening ska gå i likvidation om föreningen inte har anmält en behörig styrelse till registret. Verket utser då enligt 17 kap. 23 § en eller flera likvidatorer som tar över efter styrelsen. Bostadsrätterna beskriver följden i klartext: huset säljs, alla bostadsrättshavare blir hyresgäster i stället, och om banken inte får någon annan säkerhet sägs lånen upp.
Så långt krisberättelsen. Men i samma artikel, publicerad den 11 maj 2026, står också att scenariot är ytterst sällsynt och att organisationen bara känner till ett fåtal fall i nutid, där det dessutom rådde speciella omständigheter. Lagen har dessutom en säkerhetsventil: ett likvidationsbeslut ska inte meddelas om grunden för likvidation har upphört under handläggningen hos Bolagsverket. En förening som skakar fram en styrelse medan ärendet ligger på verkets bord slipper alltså undan.
Den som påstår att föreningsdemokratin står inför en kollaps får därför svårt att peka på fallen. Det stödjer inte tesen att ingen vill sitta i styrelsen. Det visar snarare att sista utposten nästan alltid bemannas, om än i sista stund.
Den verkliga tröskeln heter beslutsförhet
Långt före likvidationen finns en gräns som passeras tyst. Enligt 7 kap. 21 § är styrelsen beslutsför om mer än hälften av hela antalet ledamöter är närvarande, om inte stadgarna kräver fler. Och när styrelsen inte är fulltalig måste enligt 22 § de som röstar för ett beslut utgöra mer än en tredjedel av hela antalet ledamöter.
Räkna på en styrelse som stämman valt till fem ledamöter. Två hoppar av under året och ingen suppleant kan träda in. Kvar är tre, och mer än hälften av fem betyder att alla tre måste vara med på varje sammanträde. En sjukanmälan eller en semesterresa räcker då för att styrelsen inte ska kunna fatta beslut alls. När de tre väl sitter där måste minst två rösta ja, eftersom en tredjedel av fem är 1,67 och kravet är mer än så.
Just den gränsen avgör också hur bråttom det är. Enligt 7 kap. 15 § behöver en ny ledamot inte väljas förrän vid nästa årsstämma, förutsatt att styrelsen är beslutsför med kvarstående ledamöter och suppleanter. Är den inte det måste de som är kvar vidta åtgärder direkt. Engagemang är i den meningen inte en stämning utan ett tal. Det är räknat i närvaro som frågan avgörs, inte i entusiasm.
Verktygen i lagen används sällan
Tre bestämmelser förtjänar mer uppmärksamhet än de får. Den första står i 9 kap. 12 § bostadsrättslagen: om inte stadgarna säger annat kan bostadsrättshavarens make eller sambo vara styrelseledamot eller suppleant, även utan att vara medlem i föreningen. Rekryteringsunderlaget är alltså större än medlemsförteckningen.
Den andra står i samma paragraf. Av ledamöterna ska alltid minst två väljas på stämman, eller minst en om styrelsen består av färre än fem. Övriga får enligt stadgarna utses på annat sätt. Det är förklaringen till HSB-ledamoten, som utses av HSB och sitter som fullvärdig ledamot vid sidan av de stämmovalda. Att styrelsen själv skulle få utse sina ledamöter är däremot uteslutet enligt 7 kap. 6 § lagen om ekonomiska föreningar.
Den tredje gäller pengar. Huvudregeln i 7 kap. 26 § är att stämman ska besluta om arvode till var och en av ledamöterna, och att en samlad ersättning kräver stöd i stadgarna. För bostadsrättsföreningar gäller undantaget i 9 kap. 12 §: stämman får besluta om en samlad ersättning som styrelsen sedan fördelar, utan att stadgarna behöver säga något. Bostadsrätterna sätter ett ordentligt styrelsearvode högt på sin lista över åtgärder som får fler att ställa upp.
Här finns också en lucka värd att notera. Vi har sökt igenom hela den konsoliderade lagtexten till både bostadsrättslagen och lagen om ekonomiska föreningar hos Regeringskansliets rättsdatabaser. Ordet valberedning förekommer noll gånger i bostadsrättslagen och två gånger i lagen om ekonomiska föreningar, båda i samma villkorade mening om att en förening som har en valberedning får låta den bistå vid förslag till revisorsval. Det organ vars enda uppgift är att hitta nya ledamöter är alltså inte lagreglerat över huvud taget. Det finns bara om stadgarna säger att det ska finnas.
Fel ord på rätt problem
Krisen som beskrivs i debatten, den där föreningarna töms på förtroendevalda och husen går under klubban, syns inte i materialet. Den som redan sitter i en styrelse trivs och rekommenderar andra att göra samma sak. Tvångslikvidation på grund av utebliven styrelse är ovanligt nog att en riksorganisation kan räkna fallen på fingrarna.
Det som däremot går att belägga är att uppdraget blivit svårare snabbare än stödet växt, att var fjärde ledamot känner sig underkvalificerad, och att en styrelse kan bli beslutsoförmögen av två avhopp och en förkylning. Det liknar inte en demokratikris. Det liknar en bemanningsfråga som ingen har tagit ansvar för att lösa, och den skillnaden avgör vad som är rimligt att göra åt saken. Att vädja till medlemmarnas samvete hjälper föga när hindren främst är kalender och kunskap. Att sänka trösklarna, bredda underlaget och betala för det som faktiskt tar tid är däremot något en stämma kan besluta i morgon. Det är också ungefär vad som skiljer en levande föreningsdemokrati från en formalitet.
Vanliga frågor
Hur många måste sitta i styrelsen?
Minst tre ledamöter, enligt 7 kap. 1 § lagen om ekonomiska föreningar. Stadgarna anger antalet eller ett lägsta och högsta antal. Av ledamöterna ska minst två väljas på föreningsstämman, eller minst en om styrelsen har färre än fem ledamöter.
Kan någon som inte är medlem sitta i styrelsen?
Ja, i viss utsträckning. Bostadsrättshavarens make eller sambo kan vara ledamot eller suppleant utan att vara medlem, om inte stadgarna säger något annat. Övriga ledamöter utöver de stämmovalda kan enligt stadgarna utses på annat sätt, men aldrig av styrelsen själv.
Vad händer om föreningen inte får ihop någon styrelse alls?
Bolagsverket ska då besluta att föreningen går i likvidation och utse en likvidator. I praktiken är det mycket ovanligt, och beslut ska inte meddelas om föreningen hinner anmäla en behörig styrelse medan ärendet handläggs.
Måste föreningen ha en valberedning?
Nej. Varken bostadsrättslagen eller lagen om ekonomiska föreningar kräver en valberedning. Den finns bara om föreningens stadgar föreskriver det, vilket de flesta stadgar gör.
Senast faktagranskad: 4 augusti 2026