Bilningen i lägenheten ovanför börjar kvart över sju och pågår till fem. Efter tre veckor har du slutat arbeta hemma. Du ringer styrelsen, som hänvisar till ordningsreglerna, och ordningsreglerna säger att renovering är tillåten vardagar mellan sju och nitton. Där tar samtalet slut. Vi menar att felet inte sitter hos den styrelsen utan hos ett regelverk som lagt hela avvägningen på det svagaste verktyg en förening har.
Två paragrafer, och luckan mellan dem
Bostadsrättslagen reglerar ombyggnad i lägenhet med förvånansvärt stor precision. Enligt 7 kap. 7 § får en bostadsrättshavare inte utan styrelsens tillstånd göra ingrepp i en bärande konstruktion, installera eller ändra ledningar för avlopp, värme, gas eller vatten, installera eller ändra ventilation, eldstad eller rökkanal, påverka brandskyddet på annat sätt, eller göra ”någon annan väsentlig förändring av lägenheten”.
Läs sedan nästa mening i samma paragraf, för det är där problemet ligger. Styrelsen får vägra tillstånd ”endast om den är till påtaglig skada eller olägenhet för föreningen”. Prövningen handlar alltså om huset, inte om grannarna. En badrumsrenovering som är fackmässigt planerad och inte hotar stammar eller bärande konstruktioner ska godkännas, hur mycket den än kommer att bullra. Att en granne arbetar natt och sover om dagen är inte en olägenhet för föreningen i lagens mening.
Störningar bor i stället i 7 kap. 9 §, och den paragrafen sätter en helt annan sorts gräns. Bostadsrättshavaren ska se till att de som bor i omgivningen inte utsätts för störningar ”som i sådan grad kan vara skadliga för hälsan eller annars försämra deras bostadsmiljö att de inte skäligen bör tålas”. Vad som skäligen bör tålas står ingenstans. Lagstiftaren har lämnat den frågan öppen med flit, och i praktiken har den ramlat ner i föreningarnas ordningsregler.
Den som renoverar har en väg till nämnden. Grannen har ingen.
Asymmetrin blir tydlig när man ser vart ärendena tar vägen. Slutet av 7 kap. 7 § ger den missnöjda medlemmen en uttrycklig rätt: är bostadsrättshavaren missnöjd med styrelsens beslut får han eller hon begära att hyresnämnden prövar frågan. Den rätten är också inskriven i 4 § lagen om arrendenämnder och hyresnämnder, där ”åtgärd i lägenhet enligt 7 kap. 7 §” står som en av de ärendetyper nämnden avgör.
Sök i samma uppräkning efter en motsvarande väg för grannen som störs. Den finns inte. Grannen är inte part i tillståndsärendet och har ingen egen talerätt. Det enda spår som återstår är att föreningen agerar enligt 9 §, och den vägen är både långsam och trubbig. Föreningen ska först ge en tillsägelse om att störningarna omedelbart ska upphöra, och när det handlar om en bostadslägenhet också underrätta socialnämnden i kommunen. Först därefter kan uppsägning enligt 7 kap. 18 § bli aktuell, och även då bryts kedjan så snart bostadsrättshavaren vidtar rättelse enligt 20 §.
Det säger sig självt att ingen förening skickar en anmälan till socialnämnden för att någon borrar i kakel. Verktyget är byggt för långvarig misskötsel, inte för sex veckors ombyggnad. Och när det enda skarpa verktyget är orimligt grovt används det inte alls, vilket i praktiken betyder att den störda grannen inte har något.
Staten har redan skrivit en bullertrappa, men inte för din granne
Här kommer det märkligaste i sammanhanget. Sverige har faktiskt kvantifierade riktvärden för byggbuller inomhus, och de är detaljerade. I Naturvårdsverkets allmänna råd om buller från byggplatser (NFS 2004:15) anges för bostadsrum en ekvivalent ljudnivå inomhus på 45 dBA helgfria vardagar mellan klockan 07 och 19, 35 dBA kvällstid mellan 19 och 22, 35 dBA på lördagar, söndagar och helgdagar mellan 07 och 19, samt 30 dBA nattetid mellan 22 och 07.
Läs den trappan en gång till. Staten värderar en lördagsförmiddag exakt lika strängt som en vardagskväll, alltså 35 dBA i båda fallen, och tio decibel strängare än en vardagsförmiddag. Råden är dessutom uttalade om att tiden ska vägas in: byggverksamhet ”bör planeras så att bullerstörning till omgivningen begränsas genom att verksamheten så långt möjligt förläggs till mindre störningskänslig tid”, och vid arbete på kvällar och helger bör förutom det lägre riktvärdet ”även en lämplig begränsning av verksamhetstiden gälla”. Naturvårdsverket noterar också att bindande krav på bullernivåer eller på när arbetet får bedrivas kan finnas i kommunens lokala föreskrifter.
Jämför nu detta med ordningsreglerna i den förening du själv bor i. De flesta av dem har ett enda tidsfönster, ofta vardagar sju till nitton plus något snävare på helger, utan gradering i decibel och ofta utan att skilja lördag från tisdag. Det är en avsevärt grövre reglering än den staten själv har formulerat för samma slags buller.
Och ingen av siffrorna kan grannen luta sig mot. NFS 2004:15 riktar sig till verksamhetsutövare på byggplatser, alltså till entreprenörer och till föreningen när den driver ett stambyte, inte till en medlem som byter kök. Folkhälsomyndighetens allmänna råd om buller inomhus (FoHMFS 2014:13) sätter riktvärdena för bostadsrum till 45 dB maximalt ljud och 30 dB ekvivalent ljud, men de råden ger uttryckligen ”rekommendationer för tillämpningen av 9 kap. 3 § miljöbalken”. Och just den paragrafen stänger dörren. Den definierar olägenhet för människors hälsa som en störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt, och lägger till ett andra villkor som måste vara uppfyllt samtidigt: störningen ska vara sådan ”som inte är ringa eller helt tillfällig”. En sex veckor lång renovering är per definition tillfällig.
Slutsatsen är obekväm men svår att komma runt. Det enda kvantifierade regelverk vi har för byggbuller är ett som ingen granne kan åberopa, och den enda bestämmelse grannen kan åberopa saknar varje siffra.
Ordningsreglerna är svagare än de låter
Många styrelser tror att ordningsreglerna är föreningens starka kort. Stödet för dem finns i 7 kap. 9 §, där det står att bostadsrättshavaren ska rätta sig efter ”de särskilda regler som föreningen i överensstämmelse med ortens sed meddelar”. Den lilla bisatsen om ortens sed är en begränsning, inte ett bemyndigande. En regel som avviker från vad som är brukligt står på svag grund, och en förening som förbjuder allt arbete på helger har inte automatiskt rätt bara för att stämman röstat för det.
Därtill kommer att ett brott mot ordningsreglerna i sig inte leder någonstans. Sanktionskedjan i 18 § och 20 § kräver att skyldigheterna enligt 9 § åsidosatts, och rättelse avbryter processen. En ordningsregel utan sanktion är en uppmaning, och uppmaningar räcker sällan när någon har betalat en entreprenör för att bila i sex veckor. Att detta i praktiken hanteras av frivilliga grannar i en styrelse utan juridisk eller byggteknisk skolning gör inte saken bättre, vilket är en av de återkommande svagheterna i föreningsdemokratin.
Villkoret i tillståndet är verktyget som ligger oanvänt
Vår linje är att lösningen redan finns i lagen, i en mening som nästan aldrig utnyttjas. Sista ledet i 7 kap. 7 § slår fast att ett tillstånd ”får förenas med villkor”. Det står där utan uppräkning av vilka villkor som avses, och utan koppling till kriteriet påtaglig skada eller olägenhet.
Villkoret är alltså en helt annan sorts befogenhet än vägransrätten. Styrelsen kan inte säga nej av hänsyn till grannarna, men den kan säga ja på villkor att de mest bullrande momenten förläggs till vissa tider, att berörda grannar informeras skriftligt i förväg, att arbetstiden begränsas i veckor och att en kontaktperson finns nåbar. Villkoret hänger ihop med det enskilda projektet, det är känt för alla parter innan arbetet börjar, och det kan överklagas till hyresnämnden av den som tycker att det är för hårt. Det är en betydligt bättre ordning än en generell ordningsregel som ingen kan pröva och ingen kan sanktionera.
Konkret vore fyra saker rimliga att lägga in i varje tillstånd som rör bilning, stämning i betong eller golvslipning:
- Ett smalare fönster för de mest bullrande momenten, exempelvis klockan 9 till 16 på vardagar, och inget alls på lördagar, söndagar och helgdagar. Statens egen trappa säger att helgen väger tyngre.
- Skriftlig information till berörda grannar minst två veckor i förväg, med startdatum, beräknad längd och namn på kontaktperson.
- Ett tak för hur många veckor de bullrande momenten får pågå, med krav på ny anmälan om tiden överskrids.
- Skyldighet att meddela föreningen när arbetet är klart, så att styrelsen vet när villkoret upphört att gälla.
Inget av detta kräver lagändring. Det kräver att styrelser slutar behandla tillståndsprövningen som en ren teknisk kontroll av stammar och bärande väggar, och börjar se villkorsrätten som det den är. Underlaget finns hos systersajten Styrelsen.se, som gått igenom renovering i bostadsrätt från styrelsens och medlemmens håll och i detalj beskrivit tillståndsprocessen vid badrumsrenovering.
Rätten att bygga om är inte rätten att bullra fritt
Ingen är betjänt av det motsatta ytterläget. En förening som gör tillståndsprövningen till ett nålsöga urholkar en rättighet lagstiftaren medvetet skrivit in, och sådana föreningar blir bostadsrättens sämsta reklam. Att medlemmen får forma sin egen lägenhet är ett av de starkaste argumenten för hela upplåtelseformen, och den friheten hör till skälen att diskutera ägarlägenheter som ett alternativ utan förening. Samma spänning mellan enskild handlingsfrihet och kollektivt skydd återkommer i debatten om byggreglerna.
Men rätten att bygga om är inte detsamma som rätten att bullra utan hänsyn, och just den skillnaden har vi lämnat oreglerad. Vi har byggt ett system där den som renoverar har en namngiven rättighet och en namngiven väg till hyresnämnden, medan den som bor bredvid har en gummiparagraf och en styrelse som saknar verktyg. Det är inte en avvägning. Det är en obesvarad fråga som råkat landa på den ena partens sida, och den kan lösas med en mening som redan står i lagen.
Vanliga frågor
Kan styrelsen neka min badrumsrenovering för att grannarna störs?
Nej, inte på den grunden. Enligt 7 kap. 7 § bostadsrättslagen får styrelsen vägra tillstånd endast om åtgärden är till påtaglig skada eller olägenhet för föreningen. Grannars obehag under byggtiden ryms inte där. Styrelsen kan däremot förena tillståndet med villkor, och där kan tider och information till grannarna regleras.
Vilka tider får man renovera i en bostadsrätt?
Någon lagstadgad tid finns inte. Bostadsrättslagen kräver bara att störningar inte går längre än vad som skäligen bör tålas, och att medlemmen följer föreningens egna regler i den mån de stämmer med ortens sed. Kommunens lokala föreskrifter kan innehålla bindande tidsgränser för bullrande arbeten, så kontrollera dem hos din kommun.
Vad kan jag göra om grannens renovering blir ohållbar?
Anmäl det skriftligt till styrelsen och dokumentera tidpunkter och varaktighet, dag för dag. Styrelsen har enligt 7 kap. 9 § en skyldighet att ge tillsägelse när störningar av det slag paragrafen beskriver förekommer. Är arbetet tillståndspliktigt, begär att få veta vilka villkor tillståndet innehåller. Ligger arbetet utanför villkoret har du något konkret att peka på.
Gäller Folkhälsomyndighetens bullervärden mot en granne som borrar?
I praktiken inte. Riktvärdena i FoHMFS 2014:13 är rekommendationer för tillämpningen av 9 kap. 3 § miljöbalken, och den paragrafen omfattar bara störningar som inte är ringa eller helt tillfälliga. En tidsbegränsad renovering faller därför normalt utanför. Naturvårdsverkets riktvärden för byggplatser riktar sig i sin tur till verksamhetsutövare, inte till enskilda medlemmar.
Senast faktagranskad: 30 juli 2026